Norrbottens kustland som Solanderleden slingar sig igenom har en lång kulturhistoria, som sträcker sig till de första stenåldersjägare och fiskare som besökte den skärgård som sakta växte fram efter istiden för över 5000 år sedan. Boplats-lämningar och gravrösen efter dessa första människor kan hittas vid bergsknallar och tidigare strandlinjer, nu på 30-40 m höjd över havet.

Landet och speciellt älvdalarna koloniserades sedan gradvis med uppodlingar och begynnande skogsbruk och ett mellanspel av järnbruk på 1800-talet. I dag är landskapet starkt format av jordbruk och skogsbruk, men fullt med lämningar av tidigare verksamheter.

Kustlandskapet som Solanderleden korsar är fullt med arkeologiska lämningar från de första stenåldersjägarna och senare järnåldersbosättare och samiska nomader.

Härdar ute i landskapet vittnar om samiska vinterboplatser och renskötsel, medan boplatsgropar som ofta hittas i klapperstensfält som en grop eller fördjupning med omgivande vall, och kan vara förådsgömmor för mat eller utrustning. Ådern är svårbedömd och bedöms utifrån kartlavens tillväxt på stenarna.

Stenåldersboplatser indikeras av skörbränd sten, stenar som har legat i eldstäder och spruckit sönder. Skörbränd sten är ett av de vanligaste boplatsfynden här i Norrbotten men kan oftast inte identifieras i landskapet. Bäst synliga ät stensättningar som är gravrösen från brons- och järnåldern.

Det finns ett stort antal kulturhistoriska platser längs Solanderleden att utforska som berättar om kulturlandskapets spännande historia.

Dessa kan vara allt från historiska stridsvärn vid Kalax flygplats till den historiska kustvägen och gamla milstenar, kvarnar, rysssgravar från rysslandskrigen, husgrunder från torp och hemman, samiska visten och minnesstenar.

Även befintlig bebyggelse med Norrbottensgårdar med sina bagarstugor, samt torp och stugor, ängslador och stora ladugårdar med stensockel och Norrbottens karakteristiska rundlogar, berättar om jordbrukets historia tillbaka till 1600-talet och äldre.

Längs Solanderledens norra delar finns flera fäbodar och fäbodaleden. Fäbodarna har använts som sommarbete för kor och ungdjur när betesmarkerna i byns närmaste omgivning inte räckte till. Markerna närmast byn användes främst till slåtter som bevarades för vintern.

Fäbodväsendet växte i dessa trakter fram under slutet av 1500-talet på grund av betesbrist och sämre försörjning med vinterfoder. När betesmarkerna inte längre räckte till flyttades boskapen och fähusen längre och längre bort från byn. När avstånden började bli stora byggdes stugor på dessa platser, så att man inte skulle behöva gå mellan gården och fähusen. 

Fäbodar var kvinnornas värld med att sköta och leta korna i skogsbetet, mjölka och ta hand om mjölken, och det var kvinnorna som sov i stugorna. Verksamheten upphörde på 1960-talet.

Skogarna längs Solanderleden har brukats för skogsbruk sedan 1600-talet, och fick en boom med tjär- och träkolframställning under 1800-talets järnbruksepok. Längs leden finns otaliga tjärdalslämningar medan kolbottnar efter kolmilor är svårare att upptäcka.

Kolbottnar kan antingen vara runda eller rektangulära. I runda kolmilor har timret staplats stående medan timret har staplats liggande i liggmilor, som då får en rektangulär form. I närheten av kolbottnar finns ofta lämningar efter en kolarkoja, den tillfälliga bostad som kolare bodde i under kolningsarbetet.

Tjära var en av Sveriges viktigaste exportvaror under 1600–1700-talet, men tjärproduktionen nådde sin kulmen vid mitten av 1850-talet för att därefter sjunka. Nedgången i tjärproduktionen berodde till stor del på att nya material tagits fram som inte behövde tjära som impregneringsmedel. 

Tjärbränningen var mycket viktig som en extra inkomstkälla. Kolproduktion har varit viktig under en lång tid och har varit en förutsättning för bland annat järnbrukens existens. Behovet av träkolstillverkning var även mycket stort under både första och andra världskriget. Kolet användes självklart även för husbehov och då främst i de lokala smedjorna. Vid den här tiden kolades allt från vanlig kolved till halvruttna ängslador och nedrasade gärdesgårdar. Mot slutet av 1950-talet hade dock kolmilning som yrke nästan helt försvunnit.

Längs Solanderleden kan du möta industriella fornlämningar såsom 1800-tals järnbruken i Rosfors, Altersbruk och Degerfors.  Av dessa 1800-talsbruk har Rosfors Bruk en rekonstruerad masugnsbyggnad med en utställning äver bruket och desshistoria.

Det finns även kulturlämningar från vattenkraftverk vid Sikfors, samt längs leden sågverk, gruvor, dammbyggnader och tegelbruk att utforska. Oftast är kvarnarna de lämningar som har kvar byggnader och dammvallar medan sågverk och tegelbruk i bästa fall har kvar husgrunder.